onsdag 22 april 2009

Observationer från Lillasyster Produktion


Jag sitter för närvarande i ett kontor på södermalm och "jobbar" med att skriva och se viktig ut. Här vistas ett gäng trevloga prickar som man kan läsa både ett och annat om här på blogspot. Jag har fått i uppdrag av Bloggkungen Måns att skriva några rader om Jonas som även han "jobbar" här. Jag har varit här ett gäng gånger och varit "hangaround" och hittills har jag faktiskt inte sett honom göra något faktiskt arbete. Han har burit hit en stor jävla kyl som han har ställt i hallen så ingen kommer fram och sen pratar han sjukt mycket om öl och vin hela tiden.


Han har valt platsen med ryggen mot väggen så ingen ska kunna se att han bara är på youtube och resume hela tiden men alla vet. ALLA VET!!!


Imorgon är det fest och jag har erbjudit mig att hjälpa till men jag får inte. jag tror Jonas åker iväg på "ärenden" hela tiden men att han i själva verket dricker sprit när han är borta. Han är alltd extra glad när han varit borta en stund...vad vet jag?


Nåja jag återkommer när jag vet mer.

torsdag 19 juli 2007

Snålhetens fula nuna.

Jag har inget emot att betala skatt. Jag är inte för skattesänkningar och kan till och med tänka mig att betala mer skatt. Vad kan jag då ha att klaga på undrar ni väl då, jag bor ju i skatteälskarnas paradis. Först betalar någon massa avgifter för att kunna anställa mig, sen betalar jag jättemycket skatt på min lön, sen när jag köper saker för lönen betalar jag mer skatt. Om de sakerna jag köpt är värda något mer än för stunden betalar jag skatt varje år även för det. Jag har säkert glömt lite skatter men det spelar inte så stor roll, det jag vill belysa är inte själva skatterna, det är något helt annat.

Jag antar lite naivt att en del av skatterna går till välgörande ändamål och till att ta hand om dem som inte har det så bra i samhället. Någon sa någon gång i ett TV-program att vi skänker mest pengar i världen till U-hjälp osv.

Om det nu är så att jag skänker så mycket pengar till folk som behöver dem, måste jag då varje gång jag lämnar mitt hem attackeras av nittioåtta stycken dreadlocksförsedda ungdomar med pärmar under armen som antingen kränger mobilabonnemang eller vill att jag ska betala pengar till Greenpeace, Rädda barnen, Unicef, Stadsmissionen, Knutbysekten eller Röda korset? Jag kan inte gå till tunnelbanan utan att bli påhoppad av minst en av dessa moderna tiggare. Tanken har väl slagit mig att jag borde betala lite pengar i månaden till nåt välgörande ändamål så att jag kan känna mig lite osvenskt självgod och belåten men en gnagande tanke vägrar lämna min hjärna i fred.

Varför har vi ett kollektivt dåligt samvete i Sverige som verkar överskugga all konkurrens från världens länder? Kan vi inte få vara lite stolta för att vi faktiskt skänker massor av pengar till de som behöver dem. Måste jag köpa varje nummer av Situation Stockholm och autogirera en hundring varje månad till 8 olika hjälporganisationer för att känna mig anständig som människa?

Visst är det underbart att det finns biståndsorganisationer och att folk känner att de har råd att betala pengar till ett fint ändamål, men måste alla som inte ger pengar känna sig som skurkar?

torsdag 24 maj 2007

Vart fan leder väg 222?

Sverige är ett land med många fördelar, det är vackert och sommaren är ganska varm, folk är snygga och har skojig humor jämfört med stora delar av europa. Det finns dock några nackdelar. Jag tänkte här belysa en av dem, den som irriterar mig mest när jag jobbar. Jag åker mycket bil i jobbet och ska ständigt hitta till nya adresser. Av någon anledning har vi i sverige bestämt oss för att det inte ska vara så lätt för gemene man att ta sig från punkt A till punkt B som det skulle kunna vara.

För det första vägrar man i de flesta stora städer att skylta mot mer än ett ställe. Ska man till IKEA i kungens kurva som är bland de största shoppingområdena i sverige så måste man åka en låååång sträcka skyltat mot fruängen och gud vet vad innan det plötsligt dyker upp en liten skylt innan en avfart. Man hinner ju vända om flera gånger för att man alltid tror att man åkt fel. Mina favoritskyltar är de med bara massa vägnummer, 222 rakt fram, 225 åt höger 226(E4N) åt vänster men inte ett enda riktmärke. Har man tur står det kanske Oslo eller Peking på någon av dem. Det finns ju plats på ställningarna för fler skyltar, sätt då för fan dit fler. Undrar om regeringen fattar hur mycket det kostar samhället med alla som åker fel och måste vända. det är vägslitage och miljöförstörning i stor skala. Alternativet är att utrusta varenda svensk bil med en skattefinansierad gps, det skulle säkert löna sig.

Det andra är eniros kartservice. Det börjar med att man skriver in en adress som eniro inte kan hitta. Man skriver sen in telefonnumret till den adressen, då hittar eniro plötsligt. När man väl fått fram kartan(9 ggr av 10 får man bara upp en stor bild av norden där allt är grönt utom danmark som är gult, och zoomar man in kommer man till sundsvall) så vill man ha en vägbeskrivning. Då får man först välja mellan tre alternativ där alla är samma adress och sen ska man skriva in en adress man ska åka ifrån och får gå igenom hle akonkarrongen igen. När man tillslut fått fram vägbeskrivingen så är det frimärksstorabilder på vägkurvor och en beskrivning som kan avslutas med: "Sväng höger efter 200 m och kör mot" ... Jaha Var ska jag nu då tänker man. Jag tror jag kört exakt efter eniors vägbeskrivning och kommit helt fel ungefär 70% av gångerna och det har ingenting med att jag hittar dåligt att göra. Vi brukar vara tre fyra stycken i bilen som har fullständig panik för vi förstår inte ett skvatt av vad de menar.

Så nej, ränka inte med att hitta på något annat sätt än med en gammal hederlig kartbok. Man skulle fan kunna tro att vi befinner oss på medeltiden ibland.

tisdag 15 maj 2007

De utan tänder skola kasta första stenen...

Idag skulle jag köpa massa vin och sprit till en fest. Det blev två rom och två bib, mer orkade jag inte bära faktiskt. När jag står i kön till den arga tanten i kassan står det en man framför mig, han serbakifrån ut att vara i trettioplusåldern. Han ska köpa en av varje 7,5%ig öl som finns och fnissar och står i. När han ska ställa alla sjukommafemmorna på det därninga gummibandet som transporterar finspriten fram till arga tanten råkar han sprätta iväg träklossen som så finurligt proklamerar att varorna bakom den inte tillhör den betalande kunden, men som trots sin fullkomligt uppenbara funktion nästan alltid förbises och nån gammal ilsken man i tvinnad mustasch tvingas skälla på arga tanten tills hon slår in ett tillgodokvitto så han inte skall behöva betala för massa sjukommafemmor som tillhör en tandlös alkis bakom trots att denna använ trägrejen för att tydligt visa att superstarkölen faktiskt är hans.

Hur som haver så orsakar ivägsprättandet av trägrunkan en massa klirr och fnitter från trettioplussaren som börjar föra nån form av monolog om hur knasiga de där trägrejerna är och hur svårt det är att lägga dem i den specialdesignade rännan där de ligger tills nästa kund ska använda dem. Mannen med den tvinnade taschen frågar om fniss-killen är på röken och får svaret att det är han minsann inte men han hoppas på att bli det(Man blir varm inombords av sån diskbänksrealism). Det är i denna uppståndelse jag märker att mannen saknar ett par gaddar och alla andra på systemet märker att han är synnerligen berusad. När det tillslut är fullisens tur att köpa sina spetsade bira blir han så klart nekad av arga tanten som likt en amerikansk snut proklamerar sina rättig- och skyldigheter gentemot the man. No drunk gets drunker on my watch muthafucka! Detta är precis som de fem miljoner gånger det hänt tidigare på detta system, denna kassa, denna kassör inte speciellt populärt hos den metanolförgiftade tandlösingen.

Han börjar som den lysande taktiker han är med att säga att han bara är salongsberusad vilket får arga tanten att bli helt 100 på sin sak och tar till arga argatantentonen. detta gör tandlöingen mycket upprörd och han frågar varför hon är så arg och påpekar att det här minsann är det värsta han varit med om(En annan tvivlar starkt på detta påstående men håller sin käft stängd ändå). Trots att arga tanten förklarar ungefär femtio ggr att hon inte får sälja sprit till fullisar fortsätter han desperat att argumentera för sin sak och kommer tillbaks några gånger med nyslipade argument och spetsfundigheter. När jag lämnar systemet står han fortfarande och gnabbas med arga tanten.

Min fråga till er är som följer: Varför tror man när man är full att om man bara tjatar och gnatar tillräckligt länge kommer alla att böja sig för ens vilja när man har varit med om motsatsen hundratusen gånger förr. Är det inte bara att knata de 450 metrarna till folkungagatan och försöka där, denna gång utan att diskutera precis varenda detalj i tillvaron med precis varenda kotte man stöter på?

Bredband igen!!!

Nu är jag com hem-kund. Det betyder att jag har gratis telfoni, halvsunkigt bredband och kan välja playboy-channel om jag vill. Weeee!

Öhhhh...

Jag är alldeles vimmelkantig, mycket händer, mycket bra...purrrrr!

torsdag 3 maj 2007

Orimliga bajsföretag.

- Goddag det är bredbandsbolagets dummaste försäljare Kjellen.
- Hej jag ska flytta och vill säga upp mitt abbonemang.
- Oj, det är bindningstid till sista augusti om vi kan flytta det.
- Kan ni det?
- Ja, det kan vi.
- Jaha, vad blir det då?
- Det blir ett tio gånger sämre abbonemang för 150:- mer i månaden än du betalar nu.
- Jaha, varför det?
- Många frågar det ja, hahaha.
- Jaha, jag flyttar imorgon.
- Det tar ungefär 5 veckor innan du får det. Vi måste dra dit en tekniker serru.
- Jaha, det vill jag inte vara med om. Jag ringer com hem. Adjöken.
- Men vänta...
- Klick.

Nu kommer jag betala dubbelt bredband i 4 månader. Hurra!